Foto: Elis Hoffman.

Vinnare av TT:s Stora Fotopris 2014 - Elis Hoffman.

TT:s Stora Fotopris till Elis Hoffman. Se bilderna

Prisas för visuella meditationer över livets skörhet och förgänglighet

Elis Hoffman är årets vinnare av TT:s Stora Fotopris för projektet Fading. Elis fick ta emot 100 000 kr och en pokal under en prisutdelning i Stockholm. Han valdes av en namnkunnig jury i konkurrens med Maja Daniels och Simon Berg. TT:s Stora Fotopris delas årligen uttill den fotograf som juryn anser bäst skildrat det svenska samhället. TT:s Fotostipendium på 30 000 kr gick till Rebecka Uhlin.

Stockholmsfotografen Elis Hoffman vinner TT:s Stora Fotopris för projektet Fading, bilder som blivit visuella meditationer över livets skörhet och förgänglighet. Han fascineras av hur erfarenheter formar vår existens. Bilderna är fotograferade på platser han aldrig tidigare besökt och personerna på bilderna är människor han aldrig tidigare träffat, främlingar. Dessa människor och platser utgör vitala delar av en mycket personlig resa. Prissumman är 100 000 kronor och priset delas ut på Rival i Stockholm. Elis Hoffman är aktuell med boken "Fading" som ges ut på tyska förlaget Kehrer. Boken släpptes på mässan Paris Photo den 15 november.

Juryns motivering: "Ett sammanhållet projekt där varje enskild bild tycks rymma en berättelse i sig, uppbyggd av olika betydelsebärande lager. En egensinnig gestaltning med en underliggande ambivalens, där så väl det vackra som det hotfulla kan skönjas. Aningar om minnen av en förlorad plats och en förlorad tid, kanske länken till, och en återerövring av, det undertryckta."

TT:s Fotostipendium går till Rebecka Uhlin

TT:s Fotostipendium på 30 000 kronor går i år till Rebecka Uhlin, 28, för projektet Äktenskapet. Rebecka skildrar gemenskapen och det ömsesidiga beroendet som existerar mellan ett par som varit gifta i 57 år. Projektet kommer att avslutas med en utställning. TT:s Fotostipendium riktar sig till unga nordiska fotografer som är 30 år eller yngre och som behöver ekonomiskt stöd för att genomföra ett påbörjat fotografiskt projekt. Stipendiet, som är på 30 000 kr, ska uppmuntra och stödja fotografi med konstnärligt uttryck eller som har en kreativ form.

Tidigare

Se mer om de fyra senaste årens Fotopris.

2014
2013
2012
2011
2010
2009

TT:s Stora Fotopris

Simon Berg, Maja Daniels och Elis Hoffman kan vinna 100 000 kronor

Simon Berg är nominerad för projektet Stilleben som är en skildring av det stora i det lilla. Det handlar om de små sakerna som skriker högt. Om vardagliga ting, överallt omkring oss, och deras magiska förmåga att visa oss hur världen är beskaffad. Och om hur även ett hårt material så småningom slits ner och försvinner.

Maja Daniels är nominerad med River Valley Vernacular // Älvgalen. Älvdalen anses vara både mystiskt och annorlunda, främst på grund av deras unika språk Älvdalskan, som har rötter i Vikingarnas fornnordiska. Daniels bidrag skildrar detta unika kulturarv och dokumenterar hur man lokalt försöker få en ny generation att engagera sig i, och rädda, sin egen kulturhistoria. Bidraget - en personlig berättelse någonstans mellan verklighet och myt, historia och nutid - fokuserar på den rådande generationsväxlingen, där förhandlingar och spänningar mellan modern livsstil och tradition är en viktig men ofta osynlig nutida kamp som utspelar sig långt från de större städerna.

Elis Hoffman är nominerad för projektet Fading, bilder som blivit visuella meditationer över livets skörhet och förgänglighet. Han fascineras av hur erfarenheter formar vår existens. Bilderna är fotograferade på platser han inte tidigare besök och personerna på bilderna är människor han aldrig tidigare träffat, främlingar. Dessa människor och platser utgör vitala delar av en mycket personlig resa.

Nominerade 2014

Simon Berg

Ålder: 31

Bor: Solna.

Bakgrund: Född och uppvuxen i Boden, Norrbotten.

Började som fotograf: Det började när jag flyttade till Skellefteå för att gå Mediegymnasiet 1999, men första gången jag tog en bra bild var nog 2005. Då hittade jag fotografen i mig.

Intressen: Allt med patina, men också bra musik, mina vänner, platser jag inte varit på förut och förstås bastubad.

Utbildning: Masterexamen från Högskolan för fotografi (numera Akademin Valand), innan dess Gestaltande fotografi i Gamleby och Östra Grevie folkhögskola i Vellinge.

Aktuella utställningar: I våras visade jag min utställning Materiens motstånd på Galleri Mors Mössa i Göteborg och Galleri Format i Malmö. Jag medverkade också i grupputställningen Ny nordisk fotografi på Hasselblad Center och ungefär samtidigt kunde samma verk ses i Svenska huset i Kavala där de fortfarande finns för beskådande. Nästa år deltar jag i Efter Bodenskolan på Havremagasinet i Boden.

Arbete: Konstnär/fotograf. Jobbar med egna utställningar, frilansuppdrag och undervisning.

Om bidraget: Bilderna är resultatet av ett ständigt iakttagande av min närmsta omgivning. Alla är gjorda antingen i mitt hem eller i det hus jag är uppvuxen i. För mig börjar det ofta i ett intresse för en detalj, ofta en mycket liten sådan. Det kan vara hur material möter varandra eller en stillsam händelse som till exempel en fläck. De är små, tysta och långsamma händelser, som små explosioner, och det är i första hand dessa jag riktar blicken mot. Alla bilderna tillsammans säger däremot någonting helt annat. De bildar en historia, eller snarare en kartläggning när de lägger ihop brottstycken ur mitt eget liv, detaljer, ting och skeenden som fått betydelse för mig och som manifesterar sig i de här objekten. De blir som monument över erfarenheter jag inte kan uttrycka på något annat sätt.

Vad vill du säga med ditt bidrag? Ingenting speciellt. Det är subjektiva betraktelser och jag kan inte kräva någonting från en betraktare. Men om någon skulle hitta en bit av sig själv här eller på annat sätt känna igen sig i bilderna så skulle jag känna mig hedrad.

Vad har du för känsla/vad är viktigt för dig när du fotograferar? Jag försöker jobba så intuitivt det är möjligt. Ofta fastnar jag för enkla kombinationer av material och jag är intresserad av vissa hårda material som trä och metall, och andra mjuka som hud och fläckar. Det är en kombination av möten mellan dessa och en associativ form eller bekant bild som får mig att vilja göra bilden. Det blir ofta tydligt i efterhand, inte minst när man ser alla bilder tillsammans, hur dessa objekt eller material är sådana som på ett eller annat sätt gjort stor inverkan på mig.

Vad känner du inför nomineringen? Jätteroligt och väldigt smickrande. Det är ett hedrande sammanhang att befinna sig i och kul att ens arbete får den här uppmärksamheten.

Foto: Jan-Erik Henriksson/TT

Se bilderna

Maja Daniels

Ålder: 29

Familj: Pojkvän och två katter.



Bor: Hackney, östra London.



Bakgrund: Uppväxt i Uppsala med stuga (och farföräldrar) i Älvdalen.

Började som fotograf: Tog en fotokurs på gymnasiet och fastnade i mörkrummet där. Fick egen nyckel tillslut. 



Intressen: Alla typer av nonfiktiva (och fiktiva) berättarformer, dokumentärfilm, fotoböcker, världspolitik, språk, laga mat. Väldigt intresserad av allt som har med samhälle, kultur och identitetsskapande processer att göra.


Utbildning: Flyttade till Paris strax efter gymnasiet, läste foto på Paris Photographic Institute (Spéos) vilket ledde till en praktik och senare assistentjobb hos fotografen Peter Lindbergh. Har även tagit både kandidat och master i sociologi. Flyttade till London år 2010 och har sedan dess arbetat som frilansfotograf.



Arbete: Jag delar min tid mellan frilansjobb och mina personliga, egeninitierade projekt. Jag använder mig av sociologiska förhållningssätt och metoder, men mina projekt grundar sig samtidigt i ett väldigt personligt uttryck.

Om bidraget: Mitt bidrag handlar om det lilla samhället Älvdalen i Dalarna och deras unika kulturarv, främst deras språk älvdalskan, och hur man lokalt, genom ett språkstipendium, försöker få en ny generation att engagera sig i sin egen kulturhistoria.

Vad vill du säga med ditt bidrag? Bidraget, som är både väldigt personligt - eftersom mina farföräldrar kommer från Älvdalen, och specifikt i och med språket - har samtidigt en generell bakgrund som är minst lika viktig. Älvdalen är bara ett av många mindre samhällen som just nu genomgår svåra prövningar på grund av ett starkt politiskt, demografiskt och samhällsstrukturellt fokus på storstaden. Mitt bidrag fokuserar på den rådande generationsväxlingen, där förhandlingar och spänningar mellan modern livsstil och tradition är en viktig, men ofta osynlig, nutida kamp för landsbygden både i Sverige och i resten av Europa.

Mitt bidrag är stöpt i en mystik som fungerat som min personliga inspiration till att börja fotografera i Älvdalen. Inte nog med att man inte vet hur ett språk med rötter i vikingarnas fornnordiska har lyckats överleva så var det också i Älvdalen som Sveriges häxjakt drog igång på 1600-talet. För övrigt, då både nutida landskap och livsstil tycks ha mer gemensamt med en nostalgisk version av 50-talets Amerika där en entusiastisk bilkultur möter en lite avig och udda typ av rock and roll, så passar inte direkt Älvdalen in i den skandinaviska stereotypen. Allt det här drev mig till att närmare utforska mitt eget ursprung och jag hoppas, på ett kreativt och ibland humoristiskt men också kritiskt sätt, kunna förmedla värdet i ett samhälle som är mångfacetterat och som vågar vara annorlunda.

För att förstärka det motsägelsefulla i att fotografera något så abstrakt som ett språk så var det viktigt för mig att det fanns en tystnad i bilderna. Jag ville låta tystnaden i bilden lyfta fram mysteriet som genomsyrat mitt eget förhållande till Älvdalen. De unga människor som porträtteras i denna serie ser älvdalskan som en del av deras unika identitet. Själva akten att tala sätts i direkt relation med att vara och att leva. Språket blev på så sätt min ingångspunkt i stället för mitt visuella fokus när jag dokumenterade livet för ungdomarna som fått det lokala språkstipendiet och därmed blivit anförtrodda att axla ansvaret att föra språktraditionen vidare. Allteftersom en märklig historia utspelar sig, någonstans mellan verklighet och myt, historia och nutid, så uppenbarar sig sakta språkets väsen genom de porträtterade människornas blick, händelsernas besynnerlighet och landskapets skönhet. Tystnaden i bilden talar plötsligt för språket.

Vad har du för känsla/vad är viktigt för dig när du fotograferar? Mitt fotografiska arbete fokuserar på mänskliga relationer i en västerländsk, nutida miljö. Jag vill med mina bilder kunna berätta en historia och engagera mig i - samt uttrycka mig om - ett ämne som jag anser viktigt, men jag är inte intresserad av att objektivt tala för andra.

Jag är lockad till fotografins förmåga att berätta en slags fragmenterad och poetisk, men samtidigt direkt, historia. Jag vill att mina “berättelser" ska vara rotade i verkliga händelser, handla om riktiga människor och erfarenheter, men det är lika viktigt för mig att skapa rum för - och ingjuta en subjektiv och personlig berättarröst. Jag strävar efter att ta bilder som väcker frågor snarare än att ge svar.

Vad känner du inför nomineringen? Det är jättekul och så himla spännande, jag känner mig hedrad!

Foto: Mark Earthy/TT

Se bilderna

Elis Hoffman

Ålder: 35 år

Familj: Pappa Tommy, mamma Marianne, bröderna Daniel och Hannes.

Bor: Stockholm.

Bakgrund/Uppväxt: Född i Kista, flyttade till Blekinge när jag var 8 månader. Sedan flyttade vi tillbaka till Stockholm när jag var sex år. Mina föräldrar skilde sig och bosatte sig i första och sista huset på samma gata i Fruängen. Så jag och mina bröder bodde hos båda. Flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet.

Började som fotograf: Jag anmälde mig till en fotokurs innan jag slutade ettan i gymnasiet. Innan den började var det sommar. Jag jobbade hela sommaren för att spara ihop till en gammal manuell Nikon. Jag tyckte det var så pass kul att jag gick fler kurser både på gymnasiet och kvällskurser utanför skolans regi. När jag slutade skolan funderade jag på vad jag tyckte var roligast, svaret var såklart fotografi. På den vägen är det.

Intressen: Det mesta inom kultur och konst, som en bra film eller en fotobok. Mitt största intresse är nog nya upplevelser. Sådant som får mig att känna att jag lever. Jag försöker även upptäcka ett nytt land under några veckor varje år. Sedan behöver jag röra på mig, låta kroppen jobba hårt, för att må bra

Fotografisk utbildning: Mina tre senaste utbildningar är: Tre terminer på fotoskolan i Göteborg, 2001-2002. Har läst en termin visuell kommunikation på Konstfack, 2003. 120p bildjournalistik på Nordens fotoskola, Biskops-arnö, 2004-2007.

Aktuell med: Ger ut boken Fading på det tyska förlaget Kehrer. Boken släpps på mässan Paris Photo som äger rum 13-16 november. Jag kommer att ha boksignering i deras monter den 15/11 kl.17. Så jag hoppas det kommer lite folk.

Arbete/ karriär: Sedan 2007 delar jag min tid mellan att göra bok/utställningsprojekt och att göra frilansuppdrag. Arbetar för olika typer av kunder med varierande uppdrag. Kuriosa, jag jobbade som museifotograf mellan 2002-2004.

Om bidraget: Fading började med dessa tankar: Vad är det som leder oss genom livet, vad formar oss? Livet består av en serie händelseförlopp, men är det inte hur vi reagerar på händelserna som leder oss vidare? Är det inte dessa reaktioner som formar våra minnen och hur vi går vidare snarare än själva händelserna?

Jag började fotografera spåren, reaktionerna efter händelser i olika människors liv. Med tiden märkte jag att jag återkom till livets slut, det bräckliga och det vi lämnar efter oss. Tankar kring döden och varför jag ska leva har funnits hos mig så länge jag kan komma ihåg. Men dessa tankar har även fått mig till att bli en sökande människa, som envetet vill ha mening. Mina bilder har blivit mitt sätt att få ur mig mina tankar och hjälpt mig att formulera dem. I detta projekt har jag haft möjlighet att möta den bräcklighet som livet består av. Det har hjälpt mig att vilja ta till vara på min tid. Från tankar om meningslöshet till vikten av att fylla det.

Vad är viktigt för dig när du fotograferar? Människor är som vackrast när de vågar visa sin sårbarhet.

Vad känner du inför nomineringen? Väldigt roligt, främst för att det verkar finnas folk som tycker om det jag gör. Jag är rätt hård mot mig själv så när jag jobbar med ett projekt är det väldigt upp och ner med självförtroendet. Så lite bekräftelse kan vara välbehövligt ibland.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Se bilderna