Foto: Johan Bävman.

Vinnare av TT:s Stora Fotopris 2015 - Johan Bävman.

Prisas för humoristisk och ömsint skildring av pappor i hemmets intima sfär.

Malmöfotografen Johan Bävman är årets vinnare av TT:s Stora Fotopris för projektet Swedish Dads, som skildrar vardagen hos långtidsföräldralediga pappor. Fotopriset delas ut årligen av TT Nyhetsbyrån och vinnaren belönas med 100 000 kronor. Humor, ömhet och en osviklig känsla för detaljer blev framgångsreceptet när juryn röstade fram vinnarbidraget. Johan hoppas att Swedish Dads uppmuntrar fler till att reflektera över rollen som pappa och partner, men också leda till att fler diskuterar och funderar över varför det är viktigt med ett delat ansvar för barn- och familjeliv.

Juryns motivering:

Med lyhörd närvaro och uppmärksam blick möter vi den intimaste av sfärer. Här skildras vardagens alla händelser med humor, ömhet och en osviklig känsla för detaljer. Berättelsen fångar det svenska samhället på flera nivåer, från det övergripande strukturella till det privata i den nära relationen. Projektet belyser den svenska modellen med ambitioner om jämställdhet, och väcker frågor om vår nationella självbild, om hur den egentligen står sig vid närmare granskning

TT:s Fotostipendium går i år till Evelina Carborn för projektet Tweenies, som handlar om barn i åldern nio till tolv. TT:s Fotostipendium riktar sig till unga nordiska fotografer som är 30 år eller yngre och som behöver ekonomiskt stöd för att genomföra ett påbörjat fotografiskt projekt. Stipendiet, som är på 30 000 kr, ska uppmuntra och stödja fotografi med konstnärligt uttryck eller som har en kreativ form.

Evelina Carborn får ta emot TT:s Fotostipendium för projektet Tweenies, som handlar om barn i åldern nio till tolv. Hon visar på en sällsamt inkännande förmåga i sin skildring av flickor som befinner sig i det stadium i livet då de letar efter en identitet och kämpar med sin jaguppfattning. Med respekt och medkänsla får vi möta flickorna i situationer där vuxenlivet är förebilden, men de själva är fortfarande barn, där flickor ska vara kvinnor utan att förstå innebörden, där den skyddslösa exponeringen av reklam och media återspeglas i deras självkänsla.

Nominerade 2015

Åsa Sjöström

Bakgrund/började som fotograf: Jag är född i Göteborg, uppvuxen i en förort och spenderade tonåren i en by utanför Stockholm. Nu bor jag sedan tio år i Malmö. Jag började arbeta som fotograf när jag var 27 år, men intresset för fotografi har alltid funnits. När jag var 13-14 år och hade jobbat ihop min första sommarlön gick de pengarna till en gammal systemkamera (och en hundvalp). När jag var 16 år knackade jag på hos den lokala ”byfotografen” där jag bodde (JEA-Foto) och frågade om jag fick bära hans väskor mot att jag fick använda hans mörkrum och fotografera i hans studio. Han blev både min mentor och en fin vän.

Om bidraget: Som fotograf/bildjournalist har jag fått förtroendet att under de senaste två åren bo på och dokumentera dessa sommarläger, för att kunna belysa det viktiga arbete som görs för några av Sveriges våldsutsatta kvinnor, tillsammans med Kvinnorättsförbundet i Malmö. Fotografierna inger hopp om framtiden, du får inte möta en blick, inte heller ett ansikte. Som betraktare kan du se glädjen och samtidigt känna sorgen. Det är ett samhällsproblem som sällan lyfts fram genom dokumentära bilder, de hemliga lägren är unika och viktiga, så är också denna dokumentation av våldet vi inte ser.

Vad vill du säga med ditt bidrag? Mammorna drömde om något som kunde skänka dem en stund av glädje. Deras barn lider av att sitta instängda på kvinnojourer och kvinnorna som fått ett eget boende känner sig ensamma. Det är en ensamhet som är svår att föreställa sig. Ett fullständigt tomrum som uppstår för den som måste lämna allt bakom sig; hemmet, familjen, hela släkten, allt som är bekant och invant. Man finns inte längre i ett sammanhang. En del kanske inte pratar svenska. Några har bott i Sverige utan att alls komma i kontakt med den värld som finns utanför dörren. Barnen glöms på sätt och vis bort på kvinnojourerna, någonstans mellan vuxenvärlden och myndigheterna. Det är trångt och relationen mellan mamman och barnen blir ofta ansträngd. De här bilderna handlar om några dagars frihet, men våldet mot kvinnor och barn tar inte semester.

Vad har du för känsla/vad är viktigt för dig när du fotograferar? Att förena den dokumentära bilden i ett konstnärligare sammanhang. Jag vill inte att folk ska blunda för berättelsen, en vacker bild är tilltalande och betraktaren stannar upp för att sedan dras in i den bakomliggande berättelsen. Att ta vackra poetiska bilder på svåra händelser eller viktiga berättelser är det som gör många fotografer just så framgångsrika som de är. En icke-estetisk bild sveper du lättare förbi, medan en bild som bränner sig fast på näthinnan är den som lever längst och därmed även berättelsen. Jag rör mig ofta utanför den gängse nyhetsrapporteringen och brinner för människorna som står vid sidan av det mediala flödet, som bär på en viktig historia.

Vad känner du inför nomineringen? Det är helt fantastisk, jag känner mig väldigt hedrad. Anonyma dokumentära berättelser kommer säkert att bli allt vanligare i framtiden, därför tycker jag att det känns extra fint att Secret Camps lyfts fram som ett av de nominerade bidragen. Det är så viktigt och så stort.

Foto: Ola Torkelsson/TT

Ålder: 39
Bor: Malmö
Intressen: Mina barn, fotografi och dokumentärfilmer. Jag tycker även om att ”gå vilse”, då man ofta stöter på något oväntat i såväl vardagen som i jobbet, vilket ger ytterligare en dimension till verkligheten. Jag yogar och önskar att jag hade mer tid för ridning.
Utbildning: Är utbildad på Sveriges bästa bildjournalistiska utbildning, Nordens Fotoskola.
Aktuella utställningar: Ställer ut Secret Camps på Galleri Kontrast med vernissage den 12 december. Har just nu en pågående utställning i St Brieuc i Frankrike som helt finansierats av World Press Photo och St Brieuc Photoreporter Festival. Där ställer jag ut mina senaste bilder tagna i Moldavien.
Arbete: Arbetar som dokumentärfotograf, är frilans sedan två år och försöker hitta en väg att gå för att överleva i vår tuffa bransch. Jag filmar och fotograferar mest digitalt, men även analogt.

Linda Maria Thompson

Bakgrund och började som fotograf: Jag är född i Sverige och uppvuxen i Indianapolis, USA. Jag fick min första kamera när jag var nio år gammal, men det var under en high school-fotokurs som jag började fota mer och tillbringa mer och mer tid i mörkrummet. Jag fick då min första fotobok, av Dorotea Lange, och blev tagen av hennes poetiska och humana bilder. Efter att ha studerat bildjournalistik i Montana flyttade jag runt mellan USA och Sverige och jobbade bland annat många år som fotograf på en amerikansk dagstidning och som adjunkt i bildjournalistik.

Om bidraget: Under flera år har jag fotograferat i flera byar inom före detta Högsjö kommun (numera Härnösands kommun) i Ångermanland. Området är kanske bäst känt för sin koppling till händelserna kring Ådalen 1931 och nu ser både en fortsatt avbefolkning samtidigt som tomma lägenheter fylls med flyktingar från runtom i världen. För mig personligen har platsen haft stor betydelse eftersom det är där jag bildade mina första minnen från Sverige. Vi bodde annars i förorten i den amerikanska Mellanvästern, men jag tillbringade många idylliska somrar i det vackra ångermanländska området fram tills mina morföräldrar dog i en flygolycka 1994. Genom att återvända till dessa platser med kameran söker jag svar på mina egna funderingar kring minne, migration och identitet. Samtidigt skildrar bilderna en berättelse om det nutida Sverige som genomgår sin egen sökning efter identitet och kollektivt minne.

Vad vill du säga med ditt bidrag? Jag vill väcka frågor/känslor och ge utrymme för betraktaren att göra sina egna tolkningar. Jag vill gärna att bilderna öppnar upp för en mer universell diskussion kring migration – där människors rörelse till och från platser samt deras minnen och relation till dessa platser ses ur ett större perspektiv.

Vad har du för känsla/vad är viktigt för dig när du fotograferar? Jag älskar det magiska som händer i möten med människor och platser genom fotografi. Både att lära känna människor och deras berättelser samt komma i kontakt med mig själv. Jag är väldigt intresserad av vad som händer i bilden när jag fotograferar på platser där jag upplever starka minnen/nostalgi. När jag slutar tänka och hittar en tystnad i mig själv och omgivningen blir fotograferandet som en meditation.

Vad känner du inför nomineringen? Stor glädje! Det känns jätteroligt och spännande! Jag känner mig hedrad och blir glad att bilderna och berättelserna därmed blir uppmärksammade.

Foto: Nora Lorek/TT

Ålder: 37
Bor: Härnösand
Utbildning: Masterexamen i bildjournalistik från Mittuniversitetet i Sundsvall (2014). Bachelors of Arts i bildjournalistik från University of Montana i Missoula, Montana, USA (2000).
Intressen: Jag älskar att vara ute i naturen – själv eller med min man, två små döttrar och hunden. Allt från att gå i skogen och plocka svamp eller fiska till telemarkskidåkning och river rafting.
Aktuella utställningar: 2014 ställde jag ut i grupputställningar på Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi i Umeå, Centrum för fotografi i Stockholm, Hasselblad Center och Planket Stockholm och Umeå (2015). Mellan den 7 november och 7 december hänger mina bilder i Valvet på Galleri Kontrast i Stockholm.
Arbete: Jag har min egen verksamhet som fotograf samtidigt som jag från och med 1 augusti är programansvarig för grundutbildningen i bildjournalistik på Mittuniversitetet i Sundsvall.

Johan Bävman

Bakgrund/började som fotograf: Fascinationen och passionen till den dokumentära berättelsen. Det är anledningen till varför jag bestämde mig för att satsa på en yrkeskarriär som fotograf. Med kamerans hjälp får jag en anledning till att ta del av människor, händelser och miljöer som intresserar mig.

Vad vill du säga med ditt bidrag? Barnuppfostran och allt praktiskt som rör barn och hemmet har alltid fallit på kvinnornas lott, något många av oss har tagit för givet och sällan funderat eller reflekterat över. Genom att få läsa om och se pappor som valt att ta ett större ansvar i sin roll som förälder, och som delar tankar och funderingar kring föräldraskapet, vill jag att fler börjar fundera över sin roll som pappa och partner. Det tror jag är en viktig pusselbit i vår väg mot ett mer jämlikt samhälle.

Vad har du för känsla/vad är viktigt för dig när du fotograferar? Att motiven/personerna jag dokumenterar är införstådda med mitt syfte.

Vad känner du inför nomineringen? Det är otroligt roligt och en stor ära att få vara en av de tre nominerade fotograferna. Dessutom hoppas jag att nomineringen innebär att ämnet får större spridning, att fler börjar diskutera och fundera över hur och varför det är viktigt med ett delat ansvar av barn- och familjeliv, utifrån ett jämlikhetsperspektiv.

Foto: Ola Torkelsson/TT

Ålder: 33 år
Bor: Malmö
Intressen: Förutom att fotografera så gillar jag att jobba med något pågående byggprojekt nere i min verkstad.
Utbildning: Nordens fotoskola, Biskops-Arnö. Innan dess gick jag ett år på Östra Grevie folkhögskolajournalistik på Nordens fotoskola, Biskops-arnö, 2004-2007.
Aktuella utställningar: Vernissage av utställningen Swedish Dads den 23 januari 2016 på Malmö Museum. Därefter fraktas utställningen till Arbetets museum i Norrköping. Parallellt kommer den att lanseras utomlands.
Arbete: Jobbar nu med att slutföra min kommande fotobok Swedish Dads som planeras vara ute i handeln strax före jul. Jag ger ut boken på eget förlag. Sedan ska allt hinna bli klart till att jag blir tvåbarnsförälder i mars nästa år.